Visst kan man vara nostalgisk, men när jag hör Gyllene tider så står jag i ett radhusgarage och spelar rundpingis och vill bara bort, bort, bort. Nej, jag har inga varma känslor egentligen för Per Gessle och alla hans band.
Så det är konstigt. Den här sången är inte musik för mig, det är bara en känsla. Känslan den här morgonen. Milda vindar. Cyklar längs sjön med barnen till skolan. Hösten är vacker och harmonin total.
Just den känslan, varm, mjuk och len som havregrynsgröt i magen. Jag kan inte förklara det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar