Tankar - Nya röster sjunga

Hela dagen har musiken flödat och det är bra.
Men ingen energi.
Jag fastnade i Mikael Wiehe. En ihärdig man.
Han håller på det han tror på och han har varit konsekvent.

Det väcker känslor hos mig. Barndomen, framtidstron och 70-talet. Blandade känslor. Och jag vet inte var jag står. Jag vet inte vem man kan lita på.

Det har varit en omvälvande tid för mig. På det inre planet. Jag vet inte riktigt var jag står.
Jag hade behövt energi idag, men jag fick tankar, sorg och vemod.

Mobiler - Rid Of Me

Man ska väl hänga med. Det är bara att erkänna att jag inte gör det.
Tekniken rusar fram för snabbt.
Jag hinner inte med.
Är inte tillräckligt intresserad.
Vill inte. Orkar inte fixa.

Ibland kan jag undra hur livet kunde ha varit för mig, med mobiler, på den tiden. Den tiden då jag var yngre.
Det hade varit annorlunda.

Kanske bättre.

Eller kanske inte?

Jag läste i tidningen att konsertpubliken har blivit allt mer stillastående. Alla filmar och essemessar och fotar. Alla står med sin digitala livlina och förankrar sig i omvärlden och glömmer bort att vara där. Dansa, svettas, leva.

Det var väldigt länge sedan jag var på en konsert.
Men det fanns en annan tid.
Utan mobiler. Men med konserter.

Och utan mobil och utan dokumentation har jag dansat.
Jag har svettats.
Jag har levt.

Vilken tur!