Man ska väl hänga med. Det är bara att erkänna att jag inte gör det.
Tekniken rusar fram för snabbt.
Jag hinner inte med.
Är inte tillräckligt intresserad.
Vill inte. Orkar inte fixa.
Ibland kan jag undra hur livet kunde ha varit för mig, med mobiler, på den tiden. Den tiden då jag var yngre.
Det hade varit annorlunda.
Kanske bättre.
Eller kanske inte?
Jag läste i tidningen att konsertpubliken har blivit allt mer stillastående. Alla filmar och essemessar och fotar. Alla står med sin digitala livlina och förankrar sig i omvärlden och glömmer bort att vara där. Dansa, svettas, leva.
Det var väldigt länge sedan jag var på en konsert.
Men det fanns en annan tid.
Utan mobiler. Men med konserter.
Och utan mobil och utan dokumentation har jag dansat.
Jag har svettats.
Jag har levt.
Vilken tur!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar