Julstämning - Snart kommer änglarna att landa

Julstämningen verkar utebli. Och för all del, det är några veckor kvar. Men små barnahänder plitar önskelistor och julglittret glittrar i regnet. Reklamlapparna väller in genom brevlådan.
Så nog är julen på gång.
Men känslan, känslan, känslan?

För två år sedan ville jag spela Ulf Lundell för att det är den finaste julsången jag vet.
Den fanns inte på Youtube då.
Men nu.

Så då spelar jag Änglarna.

Så kanske känslan kommer.

God jul.

Höst - Woodstock

En del dagar är sig själva.
Klar himmel och luft.
Spröda löv.
Doften av jord.

Höst.

Vägar och mål - English Rose

Det var länge sen jag var här. Det finns många skäl. Bra och mindre bra.
Egentligen borde jag sluta skriva här.

Det fanns en anledning att jag började. Jag ville samla min musik någonstans. Spretig musik som inte fick rum någon annanstans. Fast ärligt talat finns det inte någon annanstans heller.

Men nu då. Mina inlägg är kryptiska, fulla av känslor. Vem förstår dem? Inte jag i alla fall.
Och inte vet jag vart jag vill komma. Jag vet att jag är på väg någonstans. Ett mål i fjärran men fullkomligt oklart vilken väg som är den rätta.

Av en slump får jag höra musik som jag inte lyssnat på på väldigt länge och minns en annan tid.
Då fanns det andra vägar, andra mål.

Om jag ser tillbaka, skulle jag vilja se framåt?

Jag tror det.
Och det känns väldigt bra

Svordomar - Lejla

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig, livet tar en annan vändning.
Men det är inte det jag tänker på nu.
Nej, svarta tankar om människor som raserar det jag bygger upp, stämningar som förstörs, tankar som bryts.

Ibland liksom väller svordomar ur hjärnan. Som tur är fastnar de i svalget.
Men ändå.

Men faktiskt kan lite smörsång från Balkan hjälpa.

Kärlek och åtrå.
Suck.
Tänk om det vore så enkelt.

Less - Angry World

Egentligen borde jag ha kommit till punkt nu. Men det har jag inte. Långt ifrån. Jag vet varken ut eller in, fram eller bak.

För att vara ärlig så är jag less.

Svordomar - Horses

Våren kom och blommorna slog ut. Sen kom kylskåpskylan. Skönheten bevaras. Man får njuta av våren insvept i filtar och en kopp varm te.
Så poetisk känner jag mig inte precis. Snarare har jag märkt att det varit en ström av svordomar ur min mun idag.
Så dumt.
Bättre att avreagera sig lite mer musikaliskt.
Skruva upp volymen!

Framåt - Nothin

Idag hittade jag en sladd till datorhögtalarna. Se där. Genast öppnade sig en ny ljudvärld.

Glöm inte bort syftet med bloggen - att återuppta musiken, få in den i mitt liv.

Vägen går inte spikrakt. Men framåt

Metafor - A Night In Tunisia

Vinter är stillhet och sömn.
Vithet och skönhet,där något gror inunder, bidar sin tid.
Men något som pågår.
Vinter är inte förändring.
Sen kommer våren, nytt liv springer fram. Eller synligt liv.
Livet fanns ju därinunder hela tiden.
Vi kunde bara inte se det.

Jag funderar på metaforer.

Den arabiska våren. Den gläder och oroar. Man hoppas och ler. Tänker på människor jag har mött som har en ny framtid nu. Man vill ju så gärna!

Fast den arabiska våren började redan i december. Innan jul!
Visst är det varmare där.
Förvisso.
Och nu är våren en metafor för det nya livet. Som egentligen inte är nytt.
Våren är inte metafor för hundskit som tinar fram under snön.
Inte för halvruttet spretigt gräs. Inte för isar som brister när de borde ha burit.

Just det sker aldrig i arabvärlden.
Men ändå.

Vila - Wish You Were Here

Det var länge sedan jag skrev. Tiden rinner iväg. Men allt är bra. Faktiskt. Näsan ovanför vattnet skulle jag kunna säga om det inte bara kändes så fruktansvärt fel.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Jag vill inte ens säga något.
Jag vill bara vila.
Vila i livet.

Vita havet - Wild Child

Jag drunknar i vita havet.
Kravlar mig upp och andas.
Men sjunker sakta ner igen.
Musiken är borta.
Det är vitt. Vitt. Vitt.

Släppa loss - Mixed Emotions

Men ibland vill man bara släppa loss och dansa!

Visst finns det hopp - Total Eclipse Of The Heart

Så är det ett nytt år. Rosa bubbel i snön på balkongen.
Jag lämnar 2010 bakom mig. Trots många ljusglimtar var det ett tungt år. Mörkt.
2011 måste innebära förändring. Det är en stor och svår utmaning.
Jag vet inte om jag kommer att klara av det.
Vi får se.

På precis hur många sätt som helst är detta den perfekta sången.
2010 i ett nötskal.
Det är kopplingar både framåt och bakåt.
Känslor, sorg, smärta. Men också hopp.

Visst?