Metafor - A Night In Tunisia

Vinter är stillhet och sömn.
Vithet och skönhet,där något gror inunder, bidar sin tid.
Men något som pågår.
Vinter är inte förändring.
Sen kommer våren, nytt liv springer fram. Eller synligt liv.
Livet fanns ju därinunder hela tiden.
Vi kunde bara inte se det.

Jag funderar på metaforer.

Den arabiska våren. Den gläder och oroar. Man hoppas och ler. Tänker på människor jag har mött som har en ny framtid nu. Man vill ju så gärna!

Fast den arabiska våren började redan i december. Innan jul!
Visst är det varmare där.
Förvisso.
Och nu är våren en metafor för det nya livet. Som egentligen inte är nytt.
Våren är inte metafor för hundskit som tinar fram under snön.
Inte för halvruttet spretigt gräs. Inte för isar som brister när de borde ha burit.

Just det sker aldrig i arabvärlden.
Men ändå.