Dragspelsmusik - Dabogda

Plötsligt inser jag att dragspelsmusik inte bara behöver vara björkar, midsommar och dansbana. Eller tjommiga sjömän. Det finns en dragspelsvärld utanför Sverige. Bortanför valser.
Visst blir man glad!

Koka över - Troy

Jag har svårt för en viss sorts människor. Sådana som säger en sak och menar en annan. Visst, det är klart att man ibland inte säger rakt ut vad man tänker. Lite hyfs har man väl. Och det finns situationer där jag har fegat eller glidit undan. Det är dumt. Men mänskligt.

Fast det jag menar är något annat. Fega, falska människor. Vem älskar dem? Ja, en del är väldigt, väldigt självgoda. Så svaret blir ju - de älskas av sig själva.

Jag älskar också mig själv, så det är inte det som är problemet.

Sinéad O'Connor kan knappast beskyllas för feglir. Och för mig är hon för alltid förknippad med en mycket älskad vän som för många år sedan glittrande sa att hon hade blivit träffad av en röst. Den rösten träffade mig också. Jag spelar fortfarande Troy när jag känner att jag kokar över. Åh, den vassa rösten, så mycket känslor. Det är så fruktansvärt bra.

Det svenska vemodet - The Day Before You Came

Jag var aldrig ett ABBA-fan. Men ABBA var en del av min uppväxt och många av låtarna kan jag inte höra utan att känna lukten av mögelskadad heltäckningsmatta. För det var i min kompis souterrängvåning med bjärt tomatfärgade väggar och blå heltäckningsmatta som vi satt och spelade ABBA.
Men den här sången hörde jag nog aldrig då den kom 1982. Då var heltäckningsmattan utriven och bostaden sanerad och jag och min kompis hade flugit åt skilda håll, och ABBA hördes inte längre i mitt liv.
Av olika skäl kom jag att höra denna oerhört sorgliga och nedstämda låt. Den är verkligen bra, och stark.

Totalt kaos - O Fortuna

Vissa saker gör man inte för att man vill utan för att man måste. Och många gånger måste man inte, men man gör det ändå. Men ibland är måste det enda skälet. Och det går bara inte att komma ifrån. Ikväll var en sådan kväll.
Ordna klassfest för nioåringar. Med andra föräldrar som tänker annorlunda. Eller om det är jag som är annorlunda. Hemskt var det i alla fall. Fullkomligt vedervärdigt. Det enda som gläder mig är att nioåringen var glad och nöjd.
Slutpratat om detta. Vi spelade Carmina Burana också, då var det ok. Det här är så pampig musik och häftig. Tydligen har den varit filmmusik på skräckfilmer också. Suck, aldrig får man vara riktigt glad.

Vemod - October

Så vacker. Pianospel som spelar direkt in i ryggmärgen. Naket. Vackert. Vemod. Oktober.

October
And the trees are stripped bare
Of all they wear
What do I care

October
And kingdoms rise
And kingdoms fall
But you go on
And on

Inga ryttare - Penny Lane

En av historiens första musikvideos. Ja, man måste nog konstatera att grabbarna i Beatles var bättre på att sjunga och spela, än att just rida...
Fast visst kan man inte låta bli att le.

Fint - Wouldn't mind the waiting

Måndag i oktober. Råkallt och snålblåst. Jag fryser. Jag är trött.
Det här gör mig glad. Fin tjej. Fin sång. Fin låt.
Det värmer.
Tack Emma!

Regina II - Zvaću te pile moje

Jag vet inte hur det är att leva i ett krig. Jag är glad att inte veta. Alltför många människor vet redan.
När kriget i Bosnien bröt ut stod pojkarna i Regina sminkade och färdiga för TV-framträdande, men inspelningen avbröts på grund av krigsförklaringen. Gruppen splittrades. Några flydde till Tyskland, andra till andra delar av det forna Jugoslavien. Livet fortsatte, men inte som megakändisar.

Kanske inte som i sagans värld, men till sist var inbördeskriget över, och runt 2005 återförenades Regina igen. Tack för det!

Egentligen otroligt. Det är skillnad att vara 20 och att vara 35, och att ha levt som flykting. Det är inte självklart att man kan börja spela tillsammans igen. Men de kunde. Med den äran. Svaka čast!

Regina I - Ne pitaj me

För tjugo år sedan föll järnridån. Vilken glädje! I efterdyningarna ramlade Jugoslavien sönder. De åren, för knappt tjugo år sedan hade gruppen Regina bildats i Sarajevo. Några unga killar som gillade pop, rock och U2. De slog igenom i hela sin hemtrakt, och blev riktigt stora. Samtidigt pågick val, nationalisterna tog över och länderna föll samman. Vi vet ju hur det slutade.
Men i juli 1991 trodde man fortfarande på fred. Yutel za mir. TV-bolaget ordnar fredsgala.
Och Regina sjunger Fråga inte varför jag dricker ensam ikväll

Korak dva, možda tri, i već gotovo je sve
Ett steg, två, kanske tre, sedan är allt redan över

Barnatro - Getsemane

Jag har ingen barnatro, så jag känner mig inte hotad av en bok som Om Jesus av Jonas Gardell. Men jag har förstått att andra gör det. Och att det är starka känslor. Det var en fin insikt. Jag lärde mig något om mig själv igår.
Min bild av Jesus är inget flerfärgstryck. Den kommer från Jesus Christ Superstar. Ian Gillans version. Det här är Jesus för mig. Ingen bild av en mild Jesus. En hårdrockssångare som sjunger till Andrew Lloyd Webber. Det är Jesus för mig. Men det är också 70-talet på biblioteket i en syntetisk soffgrupp och stora hörlurar.

Havregrynsgröt - Tycker om när du tar på mig

Visst kan man vara nostalgisk, men när jag hör Gyllene tider så står jag i ett radhusgarage och spelar rundpingis och vill bara bort, bort, bort. Nej, jag har inga varma känslor egentligen för Per Gessle och alla hans band.

Så det är konstigt. Den här sången är inte musik för mig, det är bara en känsla. Känslan den här morgonen. Milda vindar. Cyklar längs sjön med barnen till skolan. Hösten är vacker och harmonin total.
Just den känslan, varm, mjuk och len som havregrynsgröt i magen. Jag kan inte förklara det.

Mer Europafori - Jag vill leva i Europa

Konstigt att det blev War igår. Egentligen hade jag inte tänkt det, hade tänkt ha något positivt. Och då får det bli Jan Hammarlund med en låt som Arja Saijonmaa tyvärr sjöng sönder sedan.
Texten är gammal och det är skönt att lyssna till den. Dagens Europa är inte det Europa jag växte upp i. Och tack för det!
Världen blir vackrare med tiden, jag tror ändå det.

Perspektiv - War

Jag lever i Europa. Ett Europa i fred. I stort sett. Så har det inte alltid varit. När jag växte upp fanns vi och Öst. Bakom järnridån. Eller snarare, det fanns inte. Det var blankt och vitt. De. Och Spanien, Portugal och Grekland var diktaturer, där satt människor i fängelse för sin övertygelse. Det har man ju glömt nu. Det var väl länge sedan?
När jag växte upp var det bara några decennier sedan andra världskriget. Det kändes så avlägset då, för mig. Men inte för de vuxna kanske.
Åren går, och diktaturer faller. Och nu är det tjugo år sedan järnridån rasade. Knappt tjugo år sedan Jugoslavien slets sönder. Åren går fort. Ibland kan man tappa perspektivet.
Trots allt, det blir en bättre värld. Jo, faktiskt.

Lugnet lägger sig - Four Strong Winds

Bara för att stormen har bedarrat och vindarna har lagt sig. Bara för att jag är lycklig. Bara för att mitt liv är så benådat, att jag äger förmågan att njuta. Bara därför.

Kärlek - The Rose

Idag fyller min älskade man år.
Jag är lyckligt gift. Tänk, det trodde jag aldrig.
The Rose är nog en av de finaste texter om kärlek jag vet. Vi spelade den på vårt bröllop. Älskade, älskade, lyssna på texten.

When the night has been too lonely
and the road has been to long,
and you think that love is only
for the lucky and the strong,
just remember in the winter
far beneath the winter snows
lies the seed that with the sun's love
in the spring becomes the rose