En dag i solen med många intryck.
Mestadels härligt men underliggande svarta strömmar.
De finns väl överallt.
Märks inte alltid.
Inte alltid jag bryr mig heller.
Allra minst idag.
Men ändå dyker minnen upp.
ABBA från väldigt länge sedan.
För mig är det här nog den ultimata
ABBA-sången.
De ljusa stämmorna och på något vis en glädje i musiken.
Ändå de där stråken.
Stråken av mörker.
Och jag vet.
De behövs för att helheten ska bli så bra.
Det gäller kanske inte bara ABBA
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)