Ett stort skratt mindre - Jag saknar dig

Nej, jag lyssnar inte längre på Ulf Lundell.
Men en gång gjorde jag det, ofta, mycket.
Och jag vet en som älskade hans musik.
Som döpte sin son efter honom.
Nu finns hon inte längre.

Jag dricker en öl för dig.
Ett stort skratt mindre här på jorden.

Trots allt - Shoreline

Man får inte glömma.
När man stressar på, mitt i livet.
I det så kallade livspusslet, det som jag kallar vardagen.
Då får man inte glömma. Trots allt.
Trots pendeltåg som inte kommer i tid.
Trots barn som bråkar. Trots trötthet som dröjer sig kvar.
Trots för mycket på jobbet.
Trots allt detta.

Så lever jag.
Jag är inte tonåring längre.
När insikten letar sig fram kommer leendet.

Då. När jag var tonåring fanns inte Broder Daniel.
Men den här hade jag spelat gång på gång.

Glömda känslor - Kad poželiš da se vratiš

Mitt förra inlägg var det hundrade!
Under en lång tid tänkte jag att jag skulle sluta efter hundra inlägg. Och så kom jag på, att om jag får en kommentar, en vink om att någon läser, då fortsätter jag.
Och så fick jag en kommentar.
Nu fortsätter jag.

Ändå kändes det lite laddat med inlägg nummer 100. Lite stort.
Men så när det kom till kritan så glömde jag bort det.
Så kan det vara.
Man glömmer.

Nu har det snart gått ett år sedan jag först hörde Regina, och fastnade för utstrålningen, musiken, språket.
Men som sagt.
Man glömmer.

Två sidor av myntet - Five Years

Häromdagen såg jag en hare i en trädgård omgärdad av stängsel.
Jag var på väg till jobbet, men stannade.
Den var så lugn.
Åt gräs, hoppade runt, nosen och öronen spelade.
Men jag uppfattade den som trygg.
Orädd.
I en inhägnad trädgård.
Den åt gräs och kanske maskrosor.

Då stannade en kvinna bredvid mig och sa - Den stackaren!

Jag undrade varför, och hon sa att den är så utsatt.
Tänk på alla bilar!

Jo, det är klart. Det finns alltid två sidor av myntet. Två sätt att se på tillvaron.