Jag var aldrig ett ABBA-fan. Men ABBA var en del av min uppväxt och många av låtarna kan jag inte höra utan att känna lukten av mögelskadad heltäckningsmatta. För det var i min kompis souterrängvåning med bjärt tomatfärgade väggar och blå heltäckningsmatta som vi satt och spelade ABBA.
Men den här sången hörde jag nog aldrig då den kom 1982. Då var heltäckningsmattan utriven och bostaden sanerad och jag och min kompis hade flugit åt skilda håll, och ABBA hördes inte längre i mitt liv.
Av olika skäl kom jag att höra denna oerhört sorgliga och nedstämda låt. Den är verkligen bra, och stark.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar