Ibland är man inte riktigt i takt med tiden. Ett steg efter. Så mycket man vill och så lite tid att göra det. Och så mycket tid man lägger på oväsentligheter. Jag kan springa snabbt, bara jag själv bestämmer takten. Men inte hela tiden. Och inte nu.
Konstigt att tänka sig att Claudio Monteverdi skrev det här för 400 år sedan. Så vilsamt. Så vackert.
Musik att komma i takt till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar