En kyss - Heroes

Jo, idag är det 20 år sedan muren i Berlin föll. Och det är nästan 30 år sedan jag var i Berlin. (Det borde jag göra något åt.)

I går fick jag veta historien bakom den här lilla frasen:


I can remember
standing by the wall
and the guns shot above our heads
and we kissed, as nothing could fall

Den kom till när David Bowie var på plats i Hansastudion, Berlin, och hans producent smet ut och kysste en av körtjejerna, rakt under ett vakttorn i Berlinmuren. Vilket David Bowie såg, och förevigade i Heroes.

Så kan det gå. Både banalt och genialt.

Men för mig är Heroes för alltid förknippat med när jag såg David Bowie live i Paris 1983. Jag hamnade bredvid några mycket stora, biffiga killar. Från England har jag för mig. Under Heroes lyfte en av killarna upp mig och höll mig ovan folkhavet hela låten. Det var imponerande. Visst var jag några kilon lättare då. Men han hade å andra sidan hela vänsterarmen gipsad.

We can be heroes just for one day


Jag kanske borde spela den tyska varianten, men jag har aldrig gillat den, så det blir en live-version från just "min" turné; Serious Moonlight