Jag har inte skrivit på ett tag för jag har varit bortrest. Lanzarote. Så enkelt kan det vara. Semester är härligt och jag skulle vilja spela ett fantastiskt körverk som spelades när vi åkte buss genom ett märkligt lavalandskap. Men jag vet inte vad musiken hette.
Men jag minns en annan bussresa. Indien. Svindlande höjder och jag var livrädd. Satt med en lur i örat till min kompis Walkman och lyssnade på Tracy Chapman. Det var räddningen. Att kunna sjunka in i musik och slippa se världen utanför. Ibland är det precis vad som behövs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar