En gång var jag ung och kär. Angie framkallar minnen från den tiden.
Så vacker. Så sorglig. Så sentimental.
Nu är jag äldre. Känslor försvinner inte med åren. De förändras nog inte heller egentligen. Men de får en omgivning. De ekar inte längre tomt i ett kropp utan akustik. Med åren får man erfarenheter, som dämpar eller förstärker, som gardiner och äggkartonger på väggarna.
Men kärleken kan fortfarande göra lika ont.
Åh Angie.
All the dreams we held so close seem to all go up in smoke
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar