Nu trampade jag igenom.
Isen bröts, det svarta vattnet tränger fram.
Än kan jag dra upp stöveln och fortsätta, lite sur om strumpan bara. Men jag måste jobba på att komma härifrån, till säker mark.
Inskränkthet. Usch. Fy för inskränkthet. Vilket fult ord, vilka fula känslor. Att värna om Mig, Mitt, Jag. Att se allt målat i Mina färger. Höra bara Mina toner. Det sänker mig. Gör mig arg. Ilska och maktlöshet.
Jag ser det hos andra, men kanske är jag också sådan.
Desto större anledning att kämpa mot.
Don't let it bring you down
It's only castles burning
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar