När jag åker till jobbet passerar jag ett nybyggt område. Det är så snygga hus i milda färger. Gjutjärnsbalkonger. Genomtänkta planteringar. Åh, där vill jag bo. Tänker jag. Och sen tänker jag efter.
När jag tänker tillbaka på min uppväxt så var det två hem som verkligen gjorde intryck på mig. De tillhörde min bästa kompis då jag var 7-8 år, och min lärare på högstadiet. Båda var 20-30-talshus, många små rum, vindlingar, skyffen och vrår. Inbott. Eller man kanske ska säga rörigt.
Jag bodde i ett område där alla hus var byggda under en ganska kort period under 60-talet. Inte så att det var något fel på något hus. Det var väldigt prydligt. Men det är inte de husen jag minns. Och visst är det fortfarande så att jag suckar över heminredningsreportage, och vill också ha det så där rent. Fria ytor. Blankt. Vitt.
Fast jag undrar varför. Jag tror ju egentligen att man mår bättre av skrymslen och vrår och ogenomtänkta hörnor och kanske lite kreativt kaos.
http://www.youtube.com/watch?v=AN3rN59GlWw
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar