Det är en så skön känsla när alla bitar faller på plats. När saker löser sig fast man inte ens ägnat dem tid. Flyt, helt enkelt. Fast inte helt enkelt. Det är ju det som är problemet. Att förutsättningslöst närma sig verkligheten bakifrån eller från sidan. Då ser man oftast svaret tydligt. Det handlar bara om att vänta in sig själv. Det har jag gjort idag.
En gång i tiden hade jag min musiksamling på kassettband. Samlingen blev större och större. Men så var jag lite lagom sjuk och hemma från skolan, och plötsligt satt jag med en sax och kartong och gjorde en fantastiskt lyckad konstruktion. 60 kassettband fick rum och de stod stadigt i hyllan och drogs ut från sin plats med hjälp av små bomullsband. Jag minns känslan när jag fått ihop den. Den var så bra. Jag var - och är - så otroligt nöjd.
Idag har några helt andra bitar ramlat på plats och plötsligt dök samma känsla upp. Liksom ett gammalt blandband, som inte längre står i den fina hyllan. Jag vet inte när bandet spelades in, men troligen mycket tidigt 80-tal. Det var inte mycket som gick att lyssna på, fast Fleetwood Mac sticker ändå ut lite.
Det här är en senare version, live.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar