Ordet banal har ingen bra klang.
Vem vill vara banal?
Men det banala kan vara det som får dagen att gå runt.
Att vila i det banala.
Luta sig tillbaka mot.
Den här hösten har gått för snabbt. Inte hösten.
Men livet.
Då kan det banala rädda mig.
Lugnt.
Vilsamt.
Banalt.
Men fullt av hopp.
21 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar